Sen några dagar tillbaka har jag funderat på släktingar kontra vänner!!
Ok vad säger folk? Blod är tjockare än vatten!? Visst många gånger så är det kanske så men inte alla gånger, långt ifrån alla gånger…
Jag har vänner som jag delar mina innersta hemligheter för. Mina tankar och funderingar. Skulle jag göra det för en släkting? Nä inte direkt. Självklart finns det undantag där med. Jag har en kusin som är som en nära vän som jag praktiskt taget växt upp med, där det skiljer ett år mellan oss. Vi står nära varandra men skulle jag kalla henne min bästa vän? Nä! Men däremot ser jag henne nästan som min syster pga hur vi växte upp och umgänget mellan oss som har hållit sig igenom alla år även när familjer bildades och har bara blivit bättre genom åren som gått. Även om kontakten tidvis är väldigt sporadiskt så vet vi att vi har varandra där.
Det jag vill komma med i detta inlägget är att ständigt är det släktfejder åt höger å vänster och man läser tom om det i tidningen. Hur ofta läser man om bästa vänner som går in och kräver sin andel vid tex ett dödsfall? Jag har aldrig hört talas om det i alla fall.
Folk blir sårade över hur deras sk släkt beter sig. Men är det värt att lägga så mycket hjärtesorg på det undrar jag? Jag kan känna för egen del att hade det folket som jag umgås dagligen med och delar så mycket med vänt mig ryggen då hade jag förlorat en väldigt stor del av mitt hjärta och känt riktig hjärtesorg…..
Så kort sagt för att detta inte skall bli hur långt som helst…
Blod är inte tjockare än vatten alla gånger.
Håll dom människorna som du tycker om och som du känner att du kan lita på och som får dig att må bra nära då har du ett rikt liv!!
Mycket mer behövs inte <3
/Angie
<3 Kram till dig!!
Du har så rätt i det du skriver…tror inte jag bryr mig om att slösa mer energi på dom som bara gör mig ledsen…jag ska koncentera mig på mina närmaste som ger mig glädje o lycka och får mig att må riktigt bra…så tack för dina fina ord idag…Kramizar svärmor